Jahapp!

Nu är vi inne på en ny vecka igen, och det känns finnemang. Tog verkligen tag i saker förra veckan så nu kan jag vara stolt över mig själv och nu vet jag att jag kan bara jag vill. Lördagen började tyvärr inte riktigt så som jag tänkt mig då jag fick lov och stänga på fredagen så halva lördagen spenderades i sängen. Sen var det dags och piffa till sig lite mot kvällningen. Fick sedan bli en snabbvisit på donken sen vidare hem till Mäds. Väl hemma hos Mäds så blev det lite skratt, drinkar och musik. Begav oss sedan ner mot stan där vi slank in på s2. Och jag måste nog erkänna att s2 är nog historia nu. WTF? Vad har hänt? Vart kom alla småkids ifrån! Ok, dom trevliga pojkarna som vi slog oss ner hos trodde att vi var ett par år yngre än vad vi är men ändå. Och han var där, the man of my dreams. MUMS. Tyvärr så hann han försvinna från bordet innan Mäds gjorde sitt snygga move och helt plötsligt så satt man och skaka hand med grabbs man aldrig någonsin pratat med :) Kvällen avslutades som vanligt där vi känner oss som mest hemma...på vårat kära Max. Helt otroligt hur man har ork kvar och ta sig ut dit, men det går..bara man vill! Jag hörde hur dom små "nuggetsen" ropade mitt namn i kör!


Mojsigt!

Har det faktiskt rätt så bra nu när jag ligger här under solariumet. Och mamma som fick presentkort förut hos Atelje Beauty ligger just nu och får en välbehövd massage. Själv så ska jag dit och få lite massage, ansiktsmask/peeling och fotvård snart. Otroligt välbehövligt. Om jag unnar mig själv ett besök hos Atelje Beauty en gång i månaden så kommer jag nog har mer lust och lägga pengar på just det och inte på nå godis eller annat smått som blir dyrt i längden.

Jobbet gick bra igår. Bussarna blev inga problem. Det blev en bra dag, försäljningsmässigt då vill säga. Bad dock en i driven stänga av datorn istället för motorn så jag började undra om hjärnan kanske gett upp och gått hem och lagt sig. Hade ett rätt så intressant samtal med Alex i bilen hem sen. Man blev och fundera lite.


Nu ska jag bara vända på mig och steka andra sidan också. Sen till ica och hämta paket!


Ciao

Rensning

Vaknade vid sex, börjar klä på mig. Ställer mig frågan vad fan jag håller på med? Klär av mig och är med ett skutt tillbaka i stora mysiga sängen igen. Halv nio ringer telefonen och då var jag faktiskt pigg nog och gå upp. Äter en risifrutti och en klase vindruvor och sen var det bara och dra på sig ytterkläderna och ta sig till doktorn. Så då kan jag göra ett streck över det. Det tar kanske en halvtimme sen så tar jag mig hemåt igen och börjar med och packa all porslin, köket är nu helt tomt och öde! Det står en STOR sopsäck mitt på golvet som är full med saker som jag inte vill ha. Det står en till sopsäck med kläder som jag insett att jag faktiskt inte kommer bära en enda gång till. Så iväg med dom också. Är riktigt stolt över mig själv. Alla plagg som varit ett "kanske kommer använda det någon gång-plagg" is gone! Inte ens kläder som jag sparat som minne fick vara kvar. Inga saker som jag sparat som minne är kvar. Allt ligger i dom två stora svarta sopsäckarna. Var nästan lite jobbigt och se sitt gamla liv ligga där i påsarna. Men i samma stund så kände jag en sådan glädje som orkat göra mig av med allt. Det värsta var nog och göra sig av med sådant man en gång fått, man vill inte kasta men det gör fortfarande ont och ha det kvar. Det bara ligger där och stirrar på en, man kan inte använda det för då känns det som att man sätter sig i en tidsmaskin och hux flux så är man tillbaka till den tiden. Är det bara jag som har haft problem med sånt? Man går vidare men det är ändå någonting som gör att man inte glömmer. Fick en parfym förförra sommaren av mitt ex. En parfym som luktade så underbart gott så det blev favoriten. Vi bryter och parfymen blir ståendes dag för dag, månad för månad. Tills idag då jag satt där på golvet och rensade igenom alla badrumsgrejer. och flaskan uppenbarar sig. Vågar jag lukta? Ja, det gjorde jag. Sprutade på mig parfymen, andas in och fyller hela kroppen med doften och känner hur en tår är på väg. Men jag kan bara le. Jag vet att det inte är på grund av saknad som jag fäller en tår utan det kändes bra och bli påmind om något som en gång gjorde mig glad helt enkelt. Jag tittar på flaskan och lägger sedan ner den i sopsäcken. Är jag psykiskt störd eller kan det vara så här ibland? När man går vidare..vart placerar man alla minnen, alla kort, alla saker. Är sopsäcken svaret? Det känns inte bra och kasta bort en person bara sådär? Men vad gör man när man väl går vidare och någon ny snart ska få ta del av sitt hjärta? Ja, int fan äre lätt alla gånger. Rensade igenom datorn också som jag inte rört sen i våras typ. Hittade ett gammalt kärleksbrev och jag kunde inte göra något annat än och skratta, med glimten i ögat då förstås. Tänk att det är så svårt och visa kärlek men att det kan vara så lätt och visa det genom några enstaka ord på ett papper. Eller ja, typ två A4-papper i mitt fall :D Och jag hittade mitt sista arbete i svenska som jag gjorde innan vi tog studenten. Ett arbete som gav mig mvg+ och gjorde mig lite stolt faktiskt. Ska nog publicera det här, för när jag läste det så insåg jag att jag hade skrivit precis så som jag fortfarande känner. Jag tänker ta till mig det jag skrev. Jag måste göra det. Ja så nu kan jag faktiskt säga att lägenheten står tom och välkomnar nästa människa. Wihoo! Så nu stryker jag det från listan det med.

Nu sitter jag här och äter Marco´polo för andra gången idag. Tror Mäds har smittat mig med Marco´polo-sjukan. Kan inte få nog av det. Jätteglad för hennes skull också. Love is in the air I can tell. Hitta lite bilder i mobilen från min visit till Stockholm. Så här ska det alltid vara. Bad, god mat, shopping och få vara med dom som man bryr sig mest om...that´s life.







...och dagens bild!


Jag försökte men lyckades ej! R.I.P!


Är inte ett dugg trött så ska lägga mig under solariumet och läsa min nya bok med tillhörande cd. Komiskt nog så heter den "Sov gott" och handlar om och sova bra om nätterna. Kanske är såna där söta får som hoppar över ett staket på cdn. Ett får, två får, tre får o.s.v. Hittade en sådan cd i Stockholm förra måndagen, fast på finska. Skulle vara lite småkul och somna till. Men om jag känner mig själv så skulle jag ligga och småfnittra halva natten istället.

Måste få lite färg till helgen för då ska det bli party. Ser fram emot och få piffa till mig och gå ut. Är inte nöjd förräns pojkarna ylar som vargar ;))

Nachtinacht!

Poop också!

Jaha, så nu ska jag behöva hitta min tekniska sida då. Vet dock inte om den sidan kommer vilja uppenbara sig. Dumma men ack så älskade plattång!! Du lämnade mig hastigt efter bara två månader! Vad sur jag blir. Ska man behöva lägga pengar på en ny eller ska jag helt enkelt ta med den till Alexander imorgon? Han lovade faktiskt och titta på den! Han är så snäll så! Gud vilka problem man har :)


Fy vilken dag det här har varit. Vaknar halv sju och efter fem minuter så sitter jag på cykeln och försöker ta mig fram så gått det går. Öppningen kan inte bli bättre. Klar med all mat och sådant som skall göras redan halv nio ungefär. Så jag och Alexander väljer och ta en extra lång fikapaus...sorry chefen :) Då dagen börjar så bra så tror jag ju sjävklart att det ska hålla i sig men icke. KAOS! Behöver inte säga så mycket mer. Ordet kaos säger allt.


Jag på jobbet? Skulle lätt kunna vara det!


Var så skönt och få komma hem, ta en dusch och lägga sig på soffan och blunda i någon timme. Sen blev det och planera. Ska fixa allt den här veckan som jag inte orkat ta tag i på jättelänge...
 
* Grovstäda lägenheten(så att nästa människa kan flytta in snarast möjligt)

* Ringa doktorn och boka tid för rutinkoll(Att hålla koll på hur kroppen mår kommer få mig och må bättre)

* Skaffa mobilt bredband(kommer inte klara mig i storstan utan min babyblue bärbara dator)

* Skicka en ansökan till svensk adressändring(ujujuj!)

* Åka till röda korset och lämna in två flyttkartonger med kläder m.m(Nytt år= ny garderob, ny livsstil)

* Sortera alla räkningar m.m(Kaos är nog det rätta ordet för hur det ser ut i mina pärmar för tillfället)

* Besöka körskolan

* Hjälpa mamma och rensa i garaget

Ska bli spännande och se hur mycket jag kommer orka göra. Har ju jobbet också och tänka på men klarar jag av och pricka av minst hälften så kan jag inte vara något annat än stolt över mig själv. Sen så får jag min belöning till helgen sen. Wihoo!


Har hämtat ut mitt efterlängtade paket!



Måste bara visa...

...lite vad som hamnat i mina påsar dom senaste dagarna. Var ner på stan idag och skulle köpa skinnjackan "Jofama by Kenza". Den var så enkel och så snygg på bild men den var kortare än vad jag trodde i verkligheten så det fick inte bli något köp.


Det fick bli dessa:


...istället för denna:




Det tar aldrig slut.

Mer snö. Stor suck. Snart går jag på långpromenad med hårtorken och ni kommer inte se mig förräns det där vita eländet är puts väck! Måste man ta i med hårdhandskarna så måste man. Är dock överlycklig över mina två(!!) nya skinnjackor. En brun och en svart och dessutom så vann jag den otroligt fina ponchon/panchon på tradera. Första gången som jag budat. Fem min kvar. Jag har nog aldrig varit så uppe i varv som jag var då. Sista minuten började jag undra om jag inte gick för långt. Började undra lite smått om jag kanske var psykiskt störd ändå. Men va fan, ville så gärna ha den! Och den blev min!! Våren börjar göra intåg snart och den kommer vara perfekt då!



Hela vägen från Seoul till Borlänge.



Dagen har varit riktigt härlig faktiskt. Har umgåtts lite med mami och det blev både kinamat och en massa prat. Var otroligt skönt och bara få sitta och prata om allt. Och mami sa själv att det var skönt och få ur sig lite dittan och dattan. Vi har så mycket i våra huvuden just nu så ibland så är irritationen så hög så det blir världens liv. Fastän om man inte menar och låta arg, man har liksom ingen kontroll över sig själv. Det är sådant som jag jobbar på just nu. Det ska gå. Till slut så ska det bli bra.



Nu ska jag se vad kylskåpet har att erbjuda lilla mig.

Ciao!

Hej mitt vinterland...

...nu har jag fått nog! Bort kyla. Bort snö. Bort alla gråa dagar. Jag säger som Mr Winnerbäck - "Gråa dagar skyndar aldrig på." Och självklart så skulle det bli ännu sämre på bara en sekund. Mamma kom precis in och berätta att farfar ligger på lasarettet igen. Det ska alltid hända nånting. Så fort man börjar se minsta lilla ljus i mörkret så släcks det lika fort. Jag känner mig ledsen men ändå inte. Ledsen är jag mest för pappas och farmors skull. Jag vet dock att farfar inte orkar nå mer. Han är helt knäckt. Det är väl klart att jag vill att han ska bli bra men för hans egen skull så önskar jag nästan att han somnar in snart. Jag orkar inte se honom lida nå mer. Min älskade farfar. Får se vad som händer helt enkelt. Jag vill dock försöka vara positiv och glad så länge det går, för allas skull. Vill inte fälla en tår förräns det är dags och säga hej då.

Ska nog åka till Stockholm imorgon ändå för och rensa tankarna lite. Det känns som att jag flyr men det är det jag inte gör. Jag har aldrig flytt från något. Mår dock alltid bättre av och bara få åka nånstans och få tänka på någonting annat en stund. Syster kommer hem till helgen som tur var. Känns lite bättre då.

Fick veta igår när jag kom till jobbet att det tagit slut mellan E och A. Jag blev så paff så jag visste knappt vad jag skulle säga. Vad händer med kärleken numera? Personer som man tror ska hålla ihop för gott gör slut kors som tvärs. Jag tycker att kärlek är något jävligt krångligt bara. Kan kärlek verkligen bara ta slut? Bara sådär? Helt sjukt egentligen när man så länge brytt sig om någon. Ens liv kretsar kring just den personen. Men en dag så är allting bara borta. Är det verkligen så att man kan släppa allt? Tror faktiskt inte det. Men jag tror ändå att man kan släppa så pass mycket att man kan gå vidare och starta om på nytt. Tror dock att man alltid kommer känna någon viss känsla som man kanske inte ens förstår sig på. För mig försvann inte kärleken. Visste bara inte hur jag skulle hantera den. Ibland så måste man släppa det som t.o.m ligger en närmast om hjärtat bara för och känns sig fri. Människan är en otroligt konstig art. Ibland så väljer man och såra dom som betyder allra mest. Säger saker bara för och såra. Jag anser att människan är den grymmaste art som finns på denna jord, i detta universum.

Man blir sårad, man sårar, man lider, man önskar att man kunde få vrida tillbaka klockan och välja en annan väg. Har dock lärt mig att aldrig ångra det jag gjort. Hur svårt det än känns. Det dåliga man gjort kommer alltid finnas kvar i minnet, lika länge som det bra man gjort i livet. Så det handlar bara om och acceptera och ta lärdom av det. Jag känner mig fri. Det tog tid och försöka hitta tillbaka till sig själv. För i grund och botten så kommer din bästa vän alltid vara dig själv. Motarbetar du dig själv så finns det ingen chans och kunna öppna dörren för någon annan, och släppa in denna människa i sitt liv. Jag förstår nu att man inte kan älska innan man älskar sig själv. Jag älskar inte mig själv, börjar däremot se allt det positiva jag kan ge. Det känns som att jag krupit ur ett skal. Ja då menar jag inte att en kokong har öppnat sig och ut flyger en vacker fjäril. Däremot så känns det som att jag krupit ur det där skalet som alltid hindrat mig från att se klart. Krupit ur skalet som alltid stoppat mig från att göra det rätta. Det är dags och alltid tänka efter innan man talar. Och det här kommer nog bli bra. Jag tror det.



"Hur kan jag själv bli så förbittrad
Hur kan man säga allt jag sagt?
Hur kan jag själv bli så förhärdad
Hur kan man bli så jävla kall?
Vad är det för en gräslig avgrund
Som plötsligt öppnas i min själ?
Hur kan man tänka såna tankar
Om nån man en gång ville väl?"

Ingen kan berätta om livet på ett bättre sätt än Björn Afzelius.




Nej usch!! Nu blev det ett väldigt deppigt inlägg. Dags och tänka på allt skojj som hänt och skall hända. Ja min tripp till sthlm blev som jag trodde. Helt wünderbar! Bästa stunden var nästan och få ha Fabian sovandes på magen. Tänk att någon kan se så söt och oskyldig ut! Lilla sötnosen. Och jag är otroligt stolt över och ha en syster som är så otroligt duktig och stark. Är dock glad över och få hjälpa till ibland. Det gör jag så gärna så. Och snart är det helg..wihoo! Hoppas "C" har någon go göteborgare åt mig som kan sätta mitt hjärta i brand på nytt ;)



Hej svejs!

Early sunday

Nu sitter jag här och väntar på att papi ska vakna. Har packat och är klar. Ska bara försöka hitta mina hörlurar till mobilen annars så kommer jag inte sätta min fot på tåget. Att vara utan musik när man ska resa i några timmar kan ta kål på vem som helst. Eller ja, mig iaf.

Usch vilken dröm jag haft! Eller flera rättare sagt. Bara för att jag prata om "M" igår så ska jag istället drömma om en gammal kärlek och drömma om det liv jag en gång ville ha med honom. Det blev vi två igen och allt var perfa, jag var som kär på nytt. Men när jag vakna så valde jag och skaka av mig drömmen istället för och börja gråta som jag gjort så många gånger tidigare. Sen när jag somnade om så drömde jag om att jag och mormor jagade bort en svart/vit-prickig gris/fisk från fönstret hemma hos morfar. Såg gris/fisken flyga runt där ute vid det stora trädet och tyckte den var lite söt tills den försökte ta sig in. Vette fasiken vad den drömmen ville säga mig.

Hm, rösten vill inte riktigt idag. Den är värre än igår. Inte kul när jag faktiskt måste prata med folk idag. Igår så hörde inte tjejen på matpalatset om jag hade en pluto eller pappas lövbit. Två gånger försökte jag säga det innan jag slet åt mig tallriken och kollade lite snett på henne med en sammanbiten min. Ge mig min pluto! Ursäkta om det låter som att jag pratar Marsianska men WTF. Give me my fuckin´ food! Måste dricka triljoners miljoners glas vatten idag för att inte orsaka några missförstånd.

Vädret verkar rätt så lovande åtminstonde. Alltid något!


Fort iväg till tåget nu, woho!

Arrivederci!

Tomorrow

Blir det inte fint väder imorgon så blir jag toookig! Hoppas Stockholm visar sig från sin bästa sida. Ska gå raka vägen till Urban Outfitters och köpa min efterlängtade klänning och finns inte den kvar så blir det den andra efterlängtade klänningen. 1000 spänn, vad gör det när man trånar efter något. Ja när man trånat i över 1 månad!!! Väljer och hellre tråna efter det än pojkar. Känns som att kläder kan ge en mycket mer, man blir aldrig besviken ;) I alla fall för tillfället. Tills jag har "The Ica-Maxi-guy" lindat runt mitt finger. Eller ja tills jag charmat honom åtminstonde :)

Ååååh! Fasiken att man skulle se en sådan heting. Hetare än solen. Och jag menar det! Solbränd, ögon att drunkna i, brunt hår, lite sådär småruffsigt men ändå med en viss style. Smilegropar...och med en killer-body! Yummi yummi yummi! Och när han ler...*suck*

Gud, nästan farligt och tänka på den där människan. Blir ju nästan och låta som att jag är kär, men det är jag icke. Däremot så hoppas jag att han någon mer gång ska dyka upp när jag försvinner in i drömmarnas värld. För drömmen jag hade i torsdags må ha varit den bästa drömmen jag haft på väldigt länge. Ska man behöva ha feber bara för att drömma sådana härliga drömmar eller? Han kanske bara dyker upp när jag är sjuk....oh no!

Nää, det här ska bli ett positivt år. Tänk positivt nu lilla fröken.

Idag fick det bli lite shopping och papi bjöd på en pluto. Idag var pluton en 4 av 5. Rätt så smarrig då alltså. Kan väl kalla det för lite tröst-shopping efter alla mina timmar i sängen med sprängande huvudvärk, feber och halsont. Dock försvann det nästan lika fort som det kom. Konstigt det där. Är dock lite snuvig men annars så är jag på benen. Kvällen blev väl inte riktigt som jag tänkt mig men vi har ju nästa helg också. Då med lite göteborgare med i planerna..skall bli spännande:)

Nu ska jag ladda hem lite nice musik som jag kan ha på tåget, sedan ta en natt-macka och därefter hoppa i kojs.


Ciao!








Nytt år=Nya möjligheter

Ja, bloggandet blev inte vad jag tänkt mig. Dock med hjälp av lite "tjat" så känns det rätt så bra och försöka igen. Har under flera månader inte känt något som helst intresse för och skriva om min vardag. Trodde det skulle kännas bättre och skriva ner om sina funderingar och tankar. Och ja, det kan nog kännas bättre...men jag var inte redo. Men nu är 2009 här. Och jag säger det med ett leende på läpparna.

Håller med Madeleine om att det här året kunde inte ha börjat bättre. Kanske det har börjat bättre på olika sätt men det har börjat bra åtminstonde. Det känns som att en tung sten lyfts från mitt bröst. Jag kan andas igen. Jag kan separera nutid och dåtid. Och det är en underbar känsla. Trivs bättre med mig själv och det är det som är huvudsaken. Jag behövde vara vän med mig själv.


Ja tack till år 2009 som säkert inte kommer bli det bästa året någonsin men dock det år då jag hittar tillbaka till mig själv!


I´m back in the game.


Välkommen till Sofies värld :)

Ja jäklar. Inte trodde jag att jag skulle fastna i den blogg-hysteri som pågår. Men tji fick jag ! Men så börjar man fundera och jag älskar ju då faktiskt och skriva så varför inte? Nu har jag ju nånstans och få dela med mig av mina tankar, känslor och annat som berikar mitt liv just nu och ännu viktigare, min framtid. Min kära framtid ja, vad ska det bli av den. Blir det kära lilla Borlänge eller kommer det bli någon annan stad i detta avlånga land som får bli en del av mitt nya liv. En del av mitt nya s.k äventyr. Spännande.

RSS 2.0