soufiesvarld

Vaknade vid sex, börjar klä på mig. Ställer mig frågan vad fan jag håller på med? Klär av mig och är med ett skutt tillbaka i stora mysiga sängen igen. Halv nio ringer telefonen och då var jag faktiskt pigg nog och gå upp. Äter en risifrutti och en klase vindruvor och sen var det bara och dra på sig ytterkläderna och ta sig till doktorn. Så då kan jag göra ett streck över det. Det tar kanske en halvtimme sen så tar jag mig hemåt igen och börjar med och packa all porslin, köket är nu helt tomt och öde! Det står en STOR sopsäck mitt på golvet som är full med saker som jag inte vill ha. Det står en till sopsäck med kläder som jag insett att jag faktiskt inte kommer bära en enda gång till. Så iväg med dom också. Är riktigt stolt över mig själv. Alla plagg som varit ett "kanske kommer använda det någon gång-plagg" is gone! Inte ens kläder som jag sparat som minne fick vara kvar. Inga saker som jag sparat som minne är kvar. Allt ligger i dom två stora svarta sopsäckarna. Var nästan lite jobbigt och se sitt gamla liv ligga där i påsarna. Men i samma stund så kände jag en sådan glädje som orkat göra mig av med allt. Det värsta var nog och göra sig av med sådant man en gång fått, man vill inte kasta men det gör fortfarande ont och ha det kvar. Det bara ligger där och stirrar på en, man kan inte använda det för då känns det som att man sätter sig i en tidsmaskin och hux flux så är man tillbaka till den tiden. Är det bara jag som har haft problem med sånt? Man går vidare men det är ändå någonting som gör att man inte glömmer. Fick en parfym förförra sommaren av mitt ex. En parfym som luktade så underbart gott så det blev favoriten. Vi bryter och parfymen blir ståendes dag för dag, månad för månad. Tills idag då jag satt där på golvet och rensade igenom alla badrumsgrejer. och flaskan uppenbarar sig. Vågar jag lukta? Ja, det gjorde jag. Sprutade på mig parfymen, andas in och fyller hela kroppen med doften och känner hur en tår är på väg. Men jag kan bara le. Jag vet att det inte är på grund av saknad som jag fäller en tår utan det kändes bra och bli påmind om något som en gång gjorde mig glad helt enkelt. Jag tittar på flaskan och lägger sedan ner den i sopsäcken. Är jag psykiskt störd eller kan det vara så här ibland? När man går vidare..vart placerar man alla minnen, alla kort, alla saker. Är sopsäcken svaret? Det känns inte bra och kasta bort en person bara sådär? Men vad gör man när man väl går vidare och någon ny snart ska få ta del av sitt hjärta? Ja, int fan äre lätt alla gånger. Rensade igenom datorn också som jag inte rört sen i våras typ. Hittade ett gammalt kärleksbrev och jag kunde inte göra något annat än och skratta, med glimten i ögat då förstås. Tänk att det är så svårt och visa kärlek men att det kan vara så lätt och visa det genom några enstaka ord på ett papper. Eller ja, typ två A4-papper i mitt fall :D Och jag hittade mitt sista arbete i svenska som jag gjorde innan vi tog studenten. Ett arbete som gav mig mvg+ och gjorde mig lite stolt faktiskt. Ska nog publicera det här, för när jag läste det så insåg jag att jag hade skrivit precis så som jag fortfarande känner. Jag tänker ta till mig det jag skrev. Jag måste göra det. Ja så nu kan jag faktiskt säga att lägenheten står tom och välkomnar nästa människa. Wihoo! Så nu stryker jag det från listan det med.

Nu sitter jag här och äter Marco´polo för andra gången idag. Tror Mäds har smittat mig med Marco´polo-sjukan. Kan inte få nog av det. Jätteglad för hennes skull också. Love is in the air I can tell. Hitta lite bilder i mobilen från min visit till Stockholm. Så här ska det alltid vara. Bad, god mat, shopping och få vara med dom som man bryr sig mest om...that´s life.







...och dagens bild!


Jag försökte men lyckades ej! R.I.P!


Är inte ett dugg trött så ska lägga mig under solariumet och läsa min nya bok med tillhörande cd. Komiskt nog så heter den "Sov gott" och handlar om och sova bra om nätterna. Kanske är såna där söta får som hoppar över ett staket på cdn. Ett får, två får, tre får o.s.v. Hittade en sådan cd i Stockholm förra måndagen, fast på finska. Skulle vara lite småkul och somna till. Men om jag känner mig själv så skulle jag ligga och småfnittra halva natten istället.

Måste få lite färg till helgen för då ska det bli party. Ser fram emot och få piffa till mig och gå ut. Är inte nöjd förräns pojkarna ylar som vargar ;))

Nachtinacht!